Svar till heretikern hilaron

Svar till hilaron,

(en heretiker från följande sida)

Eftersom du vägrar att acceptera en telefondebatt, ett möte irl eller att fortsätta denna diskussion, så kan man fråga sig om det är lönt att svara dina illviljade inlägg? Efter bön, samråd med min hustru, barn och av hänsynstagande till de människor som du leder in i heresi (återkommer till detta nedan) så har jag beslutat mig för att ge ett svar för de människor som eventuellt besitter en godare vilja. Även jag är fullt upptagen, förutom ett katolskt familjeliv håller jag bl a på att färdigställa mitt bidrag till en antologi som kommer senare i höst.

Jag bortser från de påhopp av uppblåsthet, fåfänga mm som du så falskeligen anklagade mig för ovan. Du gör dig ironisk över att jag skulle kunna bedöma din karaktär, samtidigt som du ovan ställde en ganska utförlig diagnos själv. Men det är så djävulen har fått illasinnade människor att verka historien igenom.

Angående att leda i bevis att novus ordos radda av antipåvar inte var katoliker, så är det väldigt, väldigt oärligt av dig att säga att vi inte ledde någonting i bevis. Låt mig förklara varför. De 10 frågor som du ”lånade” (och visst kan man låna, så länge som man anger sin källa) frågade inte efter sådana bevis. Det som efterlystes var hur en ”sedevakantist” ser på givna spörsmål. Är det inte väldigt oärligt att efterfråga en sak och förvänta sig ett svar på en annan? I ärlighetens namn hade ni nog inte förväntat er att få svar på frågorna. Ni förväntade er säkert att undertecknad Iselin Sunniva skulle bli häpen och fly med svansen mellan benen. Som jag nämnde i tidigare svar - postulera att hon inte kunde ge svaren. Det skulle inte bevisa att Benedikt XVI är en påve mer än att någon av de andra 19 antipåvarna är giltiga påvar. Därför är frågorna egentligen helt irrelevanta när det kommer till att motbevisa Iselin Sunnivas ståndpunkt eller att bevisa din egna, såtillvida du inte a priori utgår ifrån att de angivna frågorna i de fall de lämnas obesvarade skulle de facto bevisa att just ditt förslag av 20 påvepretendenter är den sanna. Vilket är ett helt absurt antagande.

För det andra så är det lönlöst för mig att spruta ur mig en massa bevis på att Benedictus XVI är en heretiker, när ni inte accepterar det den Katolska Kyrkan lär om heretiker. Om vi inte är överens om utgångspunkten att heretiker inte är en del av Kyrkan – så är det lönlöst att spruta ur mig en massa bevis. Det skulle vara som att citera en radda koranverser för en protestant i syfte att få honom att sluta äta fläskkött. Om vi inte är överens om den grundläggande principen att heretiker inte är katoliker, då är det lönlöst för mig att lista 500 heresier som bevisar att Benedictus är en heretiker? Därav mina avslutande följdfrågor. Vi måste först slå fast vad kyrkan lär om heresi/ heretiker innan vi kan granska de bevis som bortom allt tvivel bevisar antipåvarna för att vara sådana.

Dessutom hänvisade Iselin Sunniva via sin blogg er till en hel del bevis. Något som ni p.g.a. dålig vilja ignorerade att granska under pretendensen att ”det känns protestantiskt”. Ni ignorerade därtill de enstaka bevis som lades fram i inläggen som exempelvis referenser till ”est” kontra ”subsistit in”.

En annan sak som påvisar din och er oärlighet är att ni inte vid ett enda tillfälle har framfört varken ett giltigt argument för er ståndpunkt eller emot vår ståndpunkt. Ni har hela tiden antagit a priori att novus ordo är den Katolska Kyrkan och dessutom tydligen definierat att allt som inte är ”katolsk” per se är protestantiskt. Det enda ni referade till var er egna subjektiva uppfattning om att en sedevakans inte kan vara längre än 50 år. Ni kan inte leda det i bevis, ni kan inte citera något auktoritativt dokument som säger att så skulle vara fallet. Tvärtom, kunde jag hänvisa till Cum Ex Apostolatus Officio som var tydlig med att ogiltiga petrinska pretendenter förblir antipåvar oavsett ”hur lång tid förlöper”. Men detta ignorerar ni helt enkelt och står hårdnackad och djävulskt fast vid ert absurda och totalt ogrundade påstående (vi återkommer till det nedan).

Visst är det möjligt att bevisa genom att motbevisa något annat. Problemet är att dina postulat var felaktiga. Du lät oss välja mellan pest och kolera, då möjligheten fanns för ett tredje val. Du lät oss välja mellan sedevakans och antipåven Benedikt XVI, när ett tredje alternativ skulle vara möjligt.

När jag visar för dig att antagandet att Benedictus XVI skulle vara påve leder till motsägelser inom ett katolskt ramverk, så är det bevisat att ett av följande två är möjligt. 1) Benedictus XVI är en antipåve eller 2) det katolska ramverket är en fars. Deo volente kommer det förstnämnda att bevisas.

Teoretiskt sätt finns det flera sätt att bevisa att någon är en antipåve. Ett av dem är dock att leda i bevis att Benedictus XVI inte är en del av Kyrkan. Om han inte är en del av Kyrkan, så kan han heller inte vara dess synliga överhuvud. Ett av sätten att bevisa att Benedictus XVI inte är en del av Kyrkan är att leda i bevis att han är en heretiker, då heretiker inte är en del av Kyrkan. För att bevisa att någon är en heretiker så krävs det endast en enda manifesterad heresi.

Dina svar bekräftade att du är en illviljad heretiker, som inte har någon koll på vad du pratar om. Du baserar alla dina antagen och slutsatser på din subjektiva uppfattning om saker och ting du bara har hört i förbigående. Du har varkem koll på den katolska tron eller på vad din sekt lär, utan som den protestant du är det enda underlaget för sanningen vad du anser är rimligt/ orimligt. Heresi är någonting fruktansvärd och så länge som du hårdnackad ignorerar det påvarna (dem vi är överens om var sanna påvar) lärde, så har du inget hopp om att bli frälst. Du är fördömd av din sekts egna heretiska ”kanoniska lag” från 1983. CCL Can. 1371 ”The following are to be punished with a just penalty: 1¤ a person who, apart from the case mentioned in can. 1364 § 1, TEACHES A DOCTRINE CONDEMNED BY THE ROMAN PONTIFF, OR BY AN ECUMENICAL COUNCIL…”. Nu har din sekt helt vridna uppfattningar om hur själva proceduren går till, men en princip har de bevarat, nämligen (jag parafraserar) att någon som lär en doktrin som har fördömts av antingen en påve eller ett koncilium förtjänar ett straff. Er heretiska kanoniska lag som är en hel historia i sig, har dock bevarat en traditionell mening bland en massa heretiska omtolkningar och den finner du i ovan nämnda can. 1364 §1 ”AN APOSTATE FROM THE FAITH, A HERETIC OR A SCHISMATIC INCURS A LATAE SENTIAE EXCOMMUNICATION”. Man har naturligtvis ”trollat bort” ”and ipso facto falls outside the Church” från 1917 års kanoniska lag, men mitt ibland sina lögner har man bevarat en del sanningar. Det är ett återgående tema i din sekts ”kanoniska lag”. Poängen här är dock inte att argumentera emot er falska ”kanoniska lag”, utan meningen här är snarare att om du bekänner dig vara en anhängare till novus ordo sekten, så lyder du under följande ”kanon”:

Can. 1391: ”The following can be punished with a just penalty, according to the gravity of the offence:

1¤ A PERSON WHO COMPOSES A FALSE PUBLIC ECCLESIASTICAL DOCUMENT, OR WHO CHANGES OR CONCEALS A GENUINE ONE, OR WHO USES A FALSE OR ALTERED ONE;

3¤ A PERSON WHO, IN A PUBLIC ECCLESIASTICAL DOCUMENT, ASSERTS SOMETHING FALSE.

Enligt din sekts egna heretiska ”kanoniska lag” är du alltså skyldig enligt can 1391.1 och 1391.3 att inte dölja, förvanska, ändra eller att läsa in någonting falskt i ecklesiastiska dokument. Can 1371 tillägger att du inte skall lära någonting emot det som har fördömts av tidigare påvar och ekumeniska koncilier. Jag vill att du skall komma ihåg dina skyldigheter nästa gång du förvanska, ignorerar eller bedriver eisegesis i de dokument som diskuteras.

Hur dogmer skall förstås tydliggjordes 18 Juli 1870 under Vatikankcnciliet session 4.13-14:

1. For the doctrine of the faith which God has revealed is put forward

o NOT as some philosophical discovery CAPABLE OF BEING PERFECTED by human intelligence,

o but as a DIVINE DEPOSIT committed to the spouse of Christ to be FAIHTFULLY PROTECTED and infallibly promulgated.

2. Hence, too, that MEANING OF THE SACRED DOGMAS is ever to be maintained which has ONCE BEEN DECLARED by holy mother church, and there must never be any abandonment of this sense under the pretext or in the name of a more profound understanding.

Kanon 3 från samma koncilium fördömmer följande påstående: it is possible that at some time, given the advancement of knowledge, a sense may be assigned to the dogmas propounded by the church which is different from that which the church has understood and understands: let him be ANATHEMA.

Varhälst vi stöter på en definierad dogma oavsett om den promulgerades år 137, år 1370 eller år 1854, så är vi alltså bundna vid att acceptera den definitionen som dogman deklarerades med. Det är vad Katolska Kyrkan lär. Dogmer är absoluta, de utvecklas inte.

Nu när vi har klargjort att dogmer måste accepteras som de en gång har definierats oavsett om de har definierats direkt av påven eller vid ett koncilium följer frågan vad konsekvenserna blir av att öppet förneka en dogm? Vad har konsekvenserna varit av att falla i en heresi? Påve Eugenius IV fastställde detta EX CATHEDRA i bullan Cantate Domino från 1441: ”Therefore it (Kyrkan) condemns, rejects, anathematizes and DECLARES TO BE OUTSIDE THE BODY OF CHRIST, WHICH IS THE CHURCH, WHOEVER HOLDS OPPOSING OR CONTRARY VIEWS”. Det är alltså de fide för en katolik att betrakta någon som motsäger Kyrkan i trosfrågor som en som är UTANFÖR KRISTI KROPP KYRKAN. Observera att såväl de som håller en motsatt ståndpunkt som de som går emot Kyrkans ståndpunkt är utanför Kyrkan. För att göra detta grafiskt för dig. Du är inte Katolik oavsett om du direkt motsätter dig Kyrkans tro på Kristus som Gud eller om du accepterar en ståndpunkt som skulle utesluta Kyrkans ståndpunkt, exempelvis om du skulle gå under föreställningen att ingen kan till fullo vara Gud samtidigt som han till fullo är en människa. För att bevisa att Joseph Ratzinger är en heretiker behöver jag således endast föra i bevis att han bryter mot en av dessa principer, dvs. att han antingen förkastar en grundläggande dogm eller vidhåller någonting som utesluter den katolska dogmen. Återigen för att göra det grafiskt för dig, för att bevisa att Ratzinger exempelvis förnekar Den Allraheligaste Treenigheten, så kan jag antingen argumentera utifrån att Ratzinger specifikt i opposition mot dogmen vidhåller att Gud inte är tre personer eller att han alternativt exempelvis vidhåller att det finns flera ”gudar”. Den senare skulle då utesluta En Allsmäktig Gud och därmed också Treenigheten. Den ovan citerade dogmen bekändes på ett kraftfullt sätt i Påve Leo XIII:s encykliga Satis Cognitum från 29 Juni, 1896: ”The practice of the Church has always been the same, as is shown by the unanimous teaching of the Fathers, who were wont to hold as outside Catholic communion, AND ALIEN TO THE CHURCH, WHOEVER WOULD RECEDE IN THE LEAST DEGREE FROM ANY POINT OF DOCTRINE PROPOSED BY HER AUTHORITATIVE MAGISTERIUM”. Återigen bekräftas det här att Katolska Kyrkan alltid har betraktat de som avviker I DEN MINSTA GRAD från hennes auktoritativa magisterium som varandes för henne främmande. Summa summarum, heretiker är inte en del av Kyrkan och är man inte en medlem i Kyrkan, så kan man definitivt heller inte vara hennes överhuvud. Eller föreslår du i opposition mot de ovan citerade dogmerna att så skulle vara fallet, nämligen att heretiker inte bara är en del av Kyrkan utan kan likväl vara dess överhuvud? Frågan är således om du tror att heretiker är av kyrkan, en del av Kyrkan? En proposition som inte bara fördöms i de ovan nämnda citaten, utan i ett antal koncilier. Om du tror att Kyrkan är av heretiker, dvs. att heretiker är en del av Kristi mystiska kropp, då är du ingenting annat än en heretiker på den punkten allena.

Vi har nu alltså lett i bevis att 1) dogmer skall förstås som de en gång definierades 2) vi är överens om att man är en heretiker om man så förnekar en enda dogm 3) Man kan förneka en dogm i opposition emot definitionen eller då man vidhåller en ståndpunkt som utesluter definitionen 4) Heretiker är inte en del av Kyrkan 5) Det borde således logiskt följa för varje godsinnad människa att en heretiker således inte kan vara eller väljas till överhuvud över Kyrkan han inte ens är en del av. Eller föreslår du att Kyrkan kan ha ett överhuvud som är separerat från dess kropp? En proposition som är fördömd likväl.

Men för att tydliggöra punkt 5 för dig, dvs. att en heretiker inte kan väljas till påve eller att en påve som faller i heresi inte kan förbli påve skall vi återigen bara citera ett fåtal bevis på att en heretiker inte kan väljas till påve. Detta är någonting så självklart att det förvånar mig att ni modernister är så obstinata. En heretiker kan inte väljas till påve då han inte utgör ”rätt materia” om du så vill, dvs. han är inte en av lagen godtagbar kandidat, i likhet med kvinnor, avlidna, sinnessjuka mm. Den Gudomliga lagen sanktionerar inte val av fysiskt döda kandidater och än mindre av andligt döda kandidater. Med andligt döda kandidater menar jag självfallet inte kandidater som har en dödssynd på samvetet, utan människor som pga. otro inte lever i den Saliggörande nåden. Låt oss nu titta till påve Pius IV bulla Cum Ex Apostolatus Officio från 15 februari 1559:

”In addition, [by this Our Constitution, which IS TO REMAIN VALID IN PERPETUITY We enact, determine, decree and define:] that if ever at any time it shall appear that any Bishop, even if he be ACTING as an Archbishop, Patriarch or Primate; or any Cardinal of the aforesaid Roman Church, or, as has already been mentioned, any legate, or EVEN THE ROMAN PONTIFF, prior to his promotion or his elevation as Cardinal or ROMAN PONTIFF HAS DEVIATED FROM THE CATHOLIC FAITH OR FALLEN INTO SOME HERESY:

(i) the promotion or elevation, EVEN IF IT SHALL HAVE BEEN UNCONTESTED AND BY THE UNANIMOUS ASSENT OF ALL THE CARDINALS. SHALL BE NULL, VOID AND WORTHLESS;

(ii) IT SHALL NOT BE POSSIBLE FOR IT TO ACQUIRE VALIDITY (NOR FOR IT TO BE SAID THAT IT HAS THUS AQUIRED VALIDITY) through the acceptance of the office, of consecration, of subsequent authority, nor through possession of administration, nor through the putative enthronement of a Roman Pontiff, OR VENERATION, OR OBEDIENCE ACCORDED TO SUCH BY ALL, NOR TO THE LAPSE OF ANY PERIOD OF TIME in the forgoing situation;

(iii) it shall not be held as partially legitimate in any way;

(iv) to any so promoted to be Bishops, or Archbishops, or Patriarchs, or Primates or elevated as Cardinals, or as Roman Pontiff, NO AUTHORITY SHALL HAVE BEEN GRANTED, nor shall it be considered to have been so granted either in the spiritual or the temporal domain;

(v) EACH AND ALL OF THEIR WORDS, DEEDS, ACTIONS AND ENACTMENTS, HOWSOEVER MADE, and anything whatsoever to which these may give rise, SHALL BE WITHOUT FORCE AND SHALL GRANT NO STABILITY WHATSOEVER NOR ANY RIGHT TO ANYONE;

(vi) THOSE THUS PROMOTED OR ELEVATED SHALL BE DEPRIVED AUTOMATICALLY, AND WITHOUT NEED FOR ANY FURTHER DECLARATION, OF ALL DIGNITY, POSITION, HONOUR, TITLE, AUTHORITY, OFFICE AND POWER.”

Diskussionen borde egentligen avslutas här. För om du inte accepterar denna deklaration som även om det inte skulle täckas av ofelbarhetens karisma som den faktiskt gör, skulle täckta Kyrkans konstanta universella magisterium i denna fråga – ja, då är du ingenting annat än en heretiker. Är du av god vilja och principfast vad gäller t.o.m. det novus ordo kräver av dig i sin ”kanoniska lag”, se ovan ”kanon 1391.1; 1391.2 samt 1371” så kan du inte fortsätta att ignorera och ”bortförklara” det som står här skrivet. Detta är vad Kyrkan lär oavsett vad du tycker om det. Som det ser ut nu så förnekar du samtliga punkter i påve Paul IV:s bulla Cum Ex Apostolatus Officio som den står citerad här ovan. Du verkar rent principiellt tro att en heretiker skulle teoretiskt sätt kunna väljas till påve. Ett argument du för fram för Ratzinger är exempelvis att alla kardinaler och ”kyrkan” är överens i saken. Om vi skippar dina a priori och istället skriver under på att de som valde Benedict XVI var riktiga kardinaler och att Benedict XVI har samtligas stöd – så skulle det fortfarande vara för att använda Pius IVs ord ” BE NULL, VOID AND WORTHLESS” om det är så att han var en heretiker innan han höjdes upp till ”pontifikatet”. Detta förnekar du alltså, tvärtemot vad Pius IV, så anser du att det är ett äkthetsbevis för att någon skulle vara påve. Pius IV skjuter ner ditt totalt subjektiva och heretiska antagande att påvestolen inte skulle kunna vara vakant 50 år. Enligt vem? Enligt dig, du har inga som helst källor för det du säger. Inte nog med det, du påstår att det är en heresi att hävda att påvestolen kan vara vakant en längre period. Kan du producera ett dokument där det står att påvestolen inte kan vara vakant längre än säg de 3,5 åren som vi har haft tidigare i historien och att var och en som tror att vakansen har varat längre än säg 4 år är de facto heretiker? Nej, du kan inte producera ett sådant dokument. Det är en a priori ”dogm” för dig, som inte bara saknar substans i det Kyrkan lär, utan totalt refuteras av Pius IV i den ovan citerade bullan. Återigen för att använda hans egna ord ” ) IT SHALL NOT BE POSSIBLE FOR IT TO ACQUIRE VALIDITY (NOR FOR IT TO BE SAID THAT IT HAS THUS AQUIRED VALIDITY…. NOR TO THE LAPSE OF ANY PERIOD OF TIME.” Med andra ord, det är inte bara så att du ljuger, du gör det trots det faktum att jag refererade dig till Cum Ex Apostolatus Officio och det den säger om tid. Om du inte kan engelska, så kan jag översätta det för dig. Det spelar ingen roll hur lång tid förlöper, eller hur många som accepterar en heretiker som påve – han blir inte påve bara för att det har gått 50 år. Det är inte bara så att du är obstinat i denna fråga, du har mage att kalla Pius IV en heretiker som menar att en sedevakans kan vara i 50, 500, 5000 år om Gud så vill. historien har också bevisat dig fel, för om du hade kunnat din Bibel – så hade du vetat att fångenskapen i Babylon varade i 70 år. En fångenskap som efterlämnade sig ett rivet tempel och en period då Israel gick utan en överstepräst. Det gamla förbundets prästerskap, varandes naturligtvis en bild på det fullkomnade kristna prästerskapet, upphörde inte att existera och Guds löfte till Mose ogiltigförklarades inte på grund av denna vakans. Dina påståenden är således inte bara ogrundade, ignoranta och fullkomligt subjektiva – de är rentutav löjeväckande. För att göra en lång historia lite kortare, du säger att vi inte har auktoriteten att exkommunicera någon. Detta är mycket riktigt, men vi har förmågan att kunna identifiera någon som inte är en katolik. Det är naturligtvis det sistnämnda vi gör och om du hade varit konsekvent på denna fråga så hade du aldrig kunnat ”missionera” för andra protestanter som du nu gör. Varför? Jo, av den enkla anledningen att du inte kan identifiera icke-katoliker utan en deklaration. Jag skall fördjupa dina kunskaper i katolsk troslära nu. Alla spädbarn som döps på ett korrekt sett blir per se medlemmar av Katolska Kyrkan. Detta medlemskap upphör icke förrän de har nått urskiljningsförmåga och accepterar en heresi antingen gentemot en grundläggande katolsk dogm eller en heresi som utesluter en grundlägande katolsk dogm. När de gör något av de senare faller de automatiskt ipso facto utanför Kyrkan. Detta behöver vi inga deklarationer för. De flesta i vårat samhälle ca 90 % har som späda blivit döpta på ett korrekt sätt. Hade de i det läget avlidit så hade de varit bland de saliga i himlen. När de döptes blev de medlemmar i den allena saliggörande Kykran. Men när och hur har det förklarats att de har förlorat sitt medlemskap? Vad kan du finna ett dokument som förklarar att KG Hammar är en apostat, som fördömer honom vid namn för att han förnekar jungfrufödelsen, uppståndelsen och frälsning genom tro och gärningar? Du kan inte finna sådana dokument, för att det inte är möjligt för Kyrkan att i varje enskilt fall gå igenom varenda apostat och förklara att de är utanför Kyrkan. Men enligt din heretiska teologi, så skulle du alltså inte kunnat säga att KG Hammar inte är en katolik, då inget dekret har klargjort detta för dig. Om du skulle vara konsekvent så skulle du inte kunna säga att KG Hammar, Madonna som nu omfamnar kabbalah m.fl. inte är katoliker bara för att de aldrig har förklarats vara utanför Kyrkan. Ser du hur absurd din position är? Ser du hur absurt det är av dig att försöka ”omvända” andra protestanter till din protestantiska sekt när du enligt egen utsago inte skulle kunna ha förmågan att identifiera någon som ”otroende”. Din position är inte bara ologisk, utan den gör narr av den apostoliska trosbekännelsen som är de grundläggande dogmer alla katoliker måste känna till och tro för att överhuvudtaget kunna göra anspråk på att vara kristna. Antingen menar du att vi inte kan känna till trosbekännelsen och då förnekar du att någon överhuvudtaget skulle kunna omfamna den katolska tron eller så förnekar du att vi kan vara ignoranta om dessa grundläggande dogmer och alltjämt kalla oss för ”kristna”. Men återigen, för att skjuta ner ditt patetiska argument att en rättegång måste föregå, så använder jag mig återigen av Paul IVs egna ord ” THOSE THUS PROMOTED (dvs. heretiker) OR ELEVATED SHALL BE DEPRIVED AUTOMATICALLY, AND WITHOUT NEED FOR ANY FURTHER DECLARATION, OF ALL DIGNITY, POSITION, HONOUR, TITLE, AUTHORITY, OFFICE AND POWER”. Automatically, without any further declaration betyder just det – dvs. att ingen speciell deklaration är nödvändig. Någonting som du så falskeligen påstår, utan att ta hänsyn till skillnaden mellan en heretiker som är vitandus respektive inte är det samt hur detta förhåller sig till exkommuniceringar ferendae sentiae samt laetae sentiae. Återigen du har ingen som helst aning om vad du pratar om, men det viktigaste för mig är inte att kunna säga att min meningsmotståndare är totalt inkompetent när det kommer till dessa frågeställningar utan det viktigaste för mig är att säga, jag vann en broder idag. Därför förklarar jag gärna mer ingående förhållandet mellan laetae och ferendae exkommuniceringar om du kan svälja din stolthet.

Om du är av God vilja och hänger med så långt, så har vi alltså fastställt flera saker. Nämligen för att citera det tidigarenämnda: 1) dogmer skall förstås som de en gång definierades 2) vi är överens om att man är en heretiker om man så förnekar en enda dogm 3) Man kan förneka en dogm i opposition emot definitionen eller då man vidhåller en ståndpunkt som utesluter definitionen 4) Heretiker är inte en del av Kyrkan 5) En heretiker kan inte giltigt väljas till påve även om så hela kardinalkollegiet är överens och oavsett hur lång tid har förlöpt.

Här skulle vi egentligen kunna gå in på novus ordos samt Ratzingers heresier, då det går att leda bortom allt rimligt tvivel att han var en heretiker innan han valdes till ”påve”. Men som en liten passus kan vi också sticka in med det Kyrkan lär om giltigt valda påvar som faller i heresi. Kyrkan lär och har alltid lärt att en heretiker inte är en del av Kyrkan. Troende människor som därför av någon anledning omfamnar en heresi utesluter sig därmed från den kristna gemenskapen. När de inte längre är kristna eller en del av Kristi kropp så kan de inte heller sägas ha någon myndighet i densamma. Principen som Cum Ex Apostolatus vilar på säger oss således att en heretiker inte kan väljas till påve då han helt enkelt inte är en medlem av Kyrkan. Någon som upphör att vara en medlem av Kyrkan kan på samma grunder inte vara dess överhuvud. En förutsättning för att mitt huvud är min kropps huvud är att det sitter på min kropp, om huvudet sitter på någon annans kropp så kan jag inte säga att det är min kropps huvud. Likväl om Ratzinger befinner sig vara någonting annat än en katolik, då kan han inte vara den Katolska kroppens överhuvud. Detta är också någonting som Kyrkan alltid har lärt. Ett sätt att leda detta i bevis är att hänvisa till den riktiga kanoniska lagen från 1917 ett annat är att hänvisa till Kyrkans ordinarie universella magisterium. Låt oss börja med det förstnämnda:

Katolska Kyrkans kanoniska lag från 1917, kanon 188, n. 4:

”There are certain causes which effect the tacit resignation of an office, which resignation is accepted in advance by operation of law, AND HENCE IS EFFECTIVE WITHOUT ANY DECLARATION. These causes are: ...4) if he has publicly defected from the Catholic faith.”



Om du har den latinska upplagan hemma så kan du kika i marginalen och se att denna kanon hänvisar just till Cum Ex Apostolatus Officio från 1559. Denna kanon bekräftar följande: att man kan falla ifrån ett kyrkligt ämbete utan en deklaration. Närdå? Jo, när man på ett manifesterat sätt har fallit från den katolska tron. Notera att denna kanon inte gör någon skillnad på ämbeten eller på materiell respektive formell heresi. Faktum är att i manifesterade handlingar av heresi som exempelvis att kyssa koraner, be i synagogor och moskéer, så förutsätts det att den människa, må han så hävda vara ”påven” är avfallen även i det interna forumet. Se exempelvis kommentaren till denna kanon och till kanon 2242 i A Practical commentary on the code of canon law av Stanislaw Woywood, O.F.M 1957. En annan kanon som är värd att notera är kanon 2314 §1:



”All apostates from the Christian faith and EACH AND EVERY HERETIC OR SCHISMATIC incur the following penalties:

1) ipso facto excommunication...

3) if they have joined a non-Catholic sect or have publicly adhered to it, they incur ipso facto infamy. And if they are clerics and the admonition to repent has been fruitless, they shall be degraded. Canon 188, n. 4, provides, moreover, that the cleric who publicly abandons the Catholic faith loses every ecclesiastical office ipso facto and without any declaration. (Si sectae acatholicae nomen dederint vel publice adhaeserint, ipso facto infames sunt et, firmo praescripto can. 188, n. 4, clerici, monitione incassum praemissa, degradentur).”



Att detta även inkluderar någon som har valts till påve var kanonisterna rörarnde överens om. Såhär skriver exempelvis Vernz- Vidal 1943 i Ius Canonicum:

”Through notorious and openly divulged heresy, the Roman Pontiff, should he fall into heresy, by that very fact (ipso facto) is deemed to be deprived of the power of jurisdiction EVEN BEFORE ANY DECLARATORY JUDGMENT... A pope who falls into public heresy would cease… to be head of the Church.”

Veermerch skriver följande i Epitome Iuris Canonici 1949:

”The power of the Roman Pontiff ceases by death, free resignation (which is valid without need for any acceptance, c. 221), certain and unquestionably perpetual insanity, AND NOTORIOUS HERESY. At least according to the more common teaching, the Roman Pontiff as a private teacher can fall into manifest heresy. THUS WITHOUT ANY DECLARATORY SENTENCE (for the supreme See is judged by no one), he would automatically (ipso facto) fall from a power which he…is unable to possess.”

Caesar Badii lärde i Institutionis Iuris Canonici från 1921 följande:

”c) The law now in force for the election of the Roman Pontiff is reduced to these points... Barred as incapable of being validly elected are the following: women, children who have not reached the age of reason, those suffering from habitual insanity, the unbaptized, heretics and schismatics... Cessation of pontifical power: this power ceases... (d) THROUGH NOTORIOUS AND OPENLY DIVULGED HERESY. A PUBLICLY HERETICAL POPE WOULD NO LONGER BE…ITS HEAD.”

David, du försöker i din ignorans tuta i oss inte bara att en Paul IV i Cum Ex Apostolatus Officio kunde ha fel, du försöker även tuta i oss att vårt ställningstagande – förutsatt att det nu är sant förstås, är ett modernt påfund. Du har som sagt inte lett detta i bevis, du har antagligen inte läst några teologer i ämnet och ändå så hävdar du att det vi gör är ”heretisk” och ett ”70-talsfenomen”. Är dessa teologer bland andra också heretiska och 70-talsfenomen enligt herr David? Du kan finna teologer som under sent 18-tal och tidigt 19-tal förnekade att en regerande giltigt vald påve kunde falla i heresi, men de var i minioritet och accepterade alla själva principen att en heretiker inte kan väljas till påve. De var alla rörande överens om att en heretiker inte kan väljas till påve och att en påve inte kunde vara en heretiker. Det var därför vissa av de postulerade att påven har en speciell karisma som skyddar honom från att falla i heresi. Men det var en åsikt som aldrig accepterades av teologerna. Tvärtom de flesta vidhöll att det inte bara är omöjligt för en heretiker att väljas till påve, utan också som du ser ovan att en påve som faller i heresi inte kan förbli påve.

Peter De Luna har allt att göra i denna diskussion. När jag citerade deklarationen mot honom så var det för att visa att principen att en påve inte kan falla i heresi accepterades redan innan Excrecabilis och Cum Ex. Det spelar ingen roll att det visade sig att han inte tillhörde rätt linje påvar, det som spelar en roll är att de troende inte visste det då och postulerade denna möjlighet. Med andra ord, även om han hade varit en påve – så hade han fallit utanför sitt ämbete för att han förnekade en grundläggande dogm från den apostoliska trosbekännelsen. Så framöver undanbedes dina anakronismer tack.

Mitt påstående är således alltjämt giltigt. Nämligen att den moderna ”sedeockupantismen” uppstod först på 1980-talet, du vet den som förespråkar den heresin som säger att Katolska Kyrkan kan ha en påve som är en heretiker. Detta gäller framförallt pseudotraditionalister som dig och andra lefebvrianer. Det finns inget underlag någonstans varken bland officiella kyrkodokument som mer obskyra kommentarer att en påve skulle kunna vara en giltig påve då han bevisas vara en heretiker. Jag vill be dig producera dokument som visar att heretiker är av kyrkan och inte bara av kyrkan utan också kan vara dess överhuvud. Du kan inte producera sådana dokument då det skulle innebära att Katolska Kyrkan skulle motsäga sig själv, vilket vi båda är överens om är någonting som är omöjligt. Angående att dödsrikets portar inte skulle övervinna Kyrkan. Under det andra konstantionpolitanska konciliet som du frågade efter i dina ”lånade” frågor, så fastställde Kyrkan vad hon menar med dessa ord. Hade du läst det konciliet istället för ”athanasius contra mundum”, så hade du blivit upplyst om följande: ”These matters having been treated with thorough-going exactness, we bear in mind what was promised about the holy church and him who said that the gates of hell will not prevail against it (BY THESE WE UNDERSTAND THE DEATH-DEALING TONGUES OF HERETICS);” Det är vad Kyrkan menar med den passagen. Så om du lägger din protestantiska interpretation av Bibeln åt sidan och istället tar till dig av det Kyrkan lär, så skulle du ganska snabbt bekanta dig med det faktum att du gör dig skyldig till det du anklagar sedevakantisterna för. Du menar rent teoretiskt och heretiskt att Kyrkan skulle kunna ha en ledning som var heretisk, någonting som alltså går stick i stäv med vad som definierades vid det andra konstantinopolitanska konciliet.

För att återgå det vi inledde denna del med, nämligen att en påve som faller i heresi också faller från sitt uppdrag och ut ur Kyrkan, så nämnde vi i början att detta kan ledas i bevis på flerahanda sätt. Det ena var att exempelvis peka på den kanoniska lagen från 1917, det andra som egentligen går hand i hand med det första var att titta på vad Kyrkans universella magisterium har lärt och trott genom tiderna. Ett sätt att se på frågan huruvida en påve som faller i heresi skulle kunna falla utanför Kyrkan är att se till vad Kyrkans helgon har lärt i frågan. Här kommer ett axplock:

St. Alphonsus Ligouri i Ouevres Completes 1787:” If ever a pope, as a private person, fell into heresy, he would at once fall from the pontificate.”

St. Frans av Sales ca 1620 (finns i The Catholic Controversy): ” Now when he [the Pope] is explicitly a heretic, he falls ipso facto from his dignity and out of the Church...”

St. Antoninus 1459 finns citerad i Actes de Vatican I: ”In the case of the pope becoming a heretic, he would find himself, by that fact alone and without any other sentence, separated from the Church... A pope who would be separated from the Church by heresy, therefore, would by that very fact itself cease to be head of the Church. He could not be a heretic and remain pope, because, since he is outside of the Church, he cannot possess the keys of the Church.”

St. Robert Bellarmine i sitt Romano Pontifice: ” IT IS PROVEN, WITH ARGUMENTS FROM AUTHORITY AND FROM REASON; THAT THE MANIFEST HERETIC IS IPSO FACTO DEPOSED. The argument from authority is based on St. Paul (Ep. ad Titum, 3), who orders that the heretic be avoided after two warnings, that is, after showing himself to be manifestly obstinate, WHICH MEANS BEFORE ANY EXCOMMUNICATION OR JUDICIAL SENTENCE. And this is what St. Jerome writes, adding that the OTHER SINNERS ARE EXCLUDED FROM THE CHURCH BY SENTENCE OF EXCOMMUNICATION, BUT THE HERETICS EXILE THEMSELVES AND SEPARATE THEMSELVES ON THEIR OWN FROM THE BODY OF CHRIST…. A POPE WHO IS A MANIFEST HERETIC AUTOMATICALLY CEASES TO BE POPE AND HEAD OF THE CHURCH, JUST AS HE CEASES AUTOMATICALLY TO BE A CHRISTIAN AND A MEMBER OF THE CHURCH. Wherefore, he can be judged and punished by the Church. ALL THE EARLY FATHERS ARE UNANIMOUS IN TEACHING THAT MANIFEST HERETICS IMMEDIATELY LOSE ALL JURISDICTION. St. Cyprian, in particular, laid great stress on this point.”

Sedan du varken lutar till argument från förnuftet eller från auktoritet, så undrar jag vilka argument du verkligen förlitar dig på förutom din subjektiva uppfattning. Observera att Kyrkans doktor St. Robert Bellarmine poängterar att ” All the early Fathers are unanimous in teaching that manifest heretics immediately lose all jurisdiction.” Lite magstarkt att mena att Kyrkans doktor är antingen en lögnare eller heretiker va? Med andra ord läran om att en påve som faller i heresi automatiskt fjärmar sig från Kyrkan tillhör Kyrkans universella magisterium åtminstone enligt St. Robert Bellarmin. Snälla upplys mig med ditt pseudoteologiska intellekt, visa mig varifrån min position skiljer sig från St. Bellarmins eller redogör varför vi båda skulle vara heretiker enligt din mening.

Påve Innocentius III 1198 sade följande i en av sina predikningar: ”The Roman Pontiff has no superior but God. Who, therefore, (should a pope ‗lose his savor‘) could cast him out or trample him under foot—since of the pope it is said ‗gather thy flock into thy fold‘? Truly, he should not flatter himself about his power, nor should he rashly glory in his honor and high estate, because THE LESS HE IS JUDGED BY MAN, THE MORE HE IS JUDGED BY GOD. Still the less can the Roman Pontiff glory because he can be judged by men or rather, CAN BE SHOWN TO BE ALREADY JUDGED, IF, FOR EXAMPLE, HE SHOULD WITHER AWAY INTO HERESY; BECAUSE HE WHO DOES NOT BELIEVE IS ALREADY JUDGED. In such a case it should be said of him: ’If salt should lose its savor, it is good for nothing but to be cast out and trampled under foot by men.‘

Men det är klart, det kan inte stämma bara för att herr David tycker det. Du förstår inte skillnaden med att döma och med att visa att någon redan är dömd, alternativt så menar du att alla ovanstående helgon inklusive påve Innocentius III hade fel som förlitade sig på förnuft och tidigare auktoritet. Du vet bättre än de alla, du vet bättre än dogmerna och du vet bättre än teologerna. Du måste verkligen vara någonting speciellt David eller som jag tror och av dina svar kan deducera en vidrig självgod heretiker med ett sinne för pseudoapologetik. Jag vet inte om du är besatt eller påverkad av någonting annat, men du behöver komma ut ur din heresi. Det faktum att du förnekar ipso facto exkommuniceringar (jag refererar till de stora) är faktiskt någonting som dessutom är fördömt av Kyrkan. Du känner säkert inte till det, men nu när du får bekanta dig med det – så återstår det inte längre någon ursäkt för dig. Pseudosynoden i Pistoia hade lagt fram en massa heretiska propositioner som påve Pius VI fördömde 28 augusti 1794 i ”Auctorem Fidei”. En av propositionerna löd som följer:

”Item, quae tradit, necessarium esse iuxta leges naturales et divinas, ut sive ad excommunicationem sive ad suspensionem praecedere debeat examen personale; atque adeo sententias dictas ipso facto non aliam vim habere, nisi seriae comminationis sine ullo actuali effectu: - falsa, temeraria, pernicosa, Ecclesiae potestati iniuriosa, erronea.”

Eller som Denzingers översättning lyder:

”Likewise, the proposition which teaches that it is necessary, according to the natural and divine laws, for either excommunication or for suspension, THAT A PERSONAL EXAMINATION SHOULD PRECEDE, and that, therefore, sentences called ”ipso facto” have no other force than that of a serious threat without any actual effect, - false, rash, pernicious, injurious to the power of the Church, erroneous.”

Jag skulle kunna referera dig bokstavligt talat till närmare ett femtiotal böcker i ämnet som alla säger samma sak. Men det som har sagts räcker, men om det finns någon annan därute som vill läsa på vad Katolska Kyrkan verkligen lär i frågan rörande heresi och inte bara vad herr David tycker så hänvisar jag de till följande verk:

”The Ipso Facto Effected Dissmissal of Religious – A Historical Conspectus and Commentary” – Pfaler 1948

”Penal Legislation in the New Code of Canon Law” – Ayrinhac, H. A. 1936

”Manual of universal Chruch history” – 3 volymer Alzog, J.B. 1903

”Cooperation in Crime” - Eltz, 1942

”Judicial Procedure in Dismissal of Clerical Exempt Religious” - Michalicka 1923

”Ad Codicem Iuris Canonici Commentaria Minora” – Toso 1927

Några av titlarna kan jag låna ut till dem som är genuint intresserade. De som föredrar att läsa på tyska eller polska kan höra av sig om andra förslag.

Vi har alltså bortom allt tvivel här ovan lett till bevis eller kommit överens om följande: 1) dogmer skall förstås som de en gång definierades 2) vi är överens om att man är en heretiker om man så förnekar en enda dogm 3) Man förnekar en dogm i opposition emot definitionen eller då man vidhåller en ståndpunkt som utesluter definitionen 4) Heretiker är inte en del av Kyrkan 5) En heretiker kan inte giltigt väljas till påve även om så hela kardinalkollegiet är överens och oavsett hur lång tid som har förlöpt. 6) En påve som faller i heresi, faller också i kraft av detta utanför Kyrkan och upphör därmed att vara överhuvudet för en kropp som han inte längre är en del av. 7) Ipso facto latae sentiae exkommuniceringar kräver ingen deklaration för att ha laga kraft.

Om vi är överens såhär långt så återstår bara en sak, nämligen att leda i bevis att Andra Vatikankonciliet var heretiskt och att den moderne antipåven som under sitt artistnamn kallar sig Benedictus XVI inte är någonting annat än en heretiker och en apostat. För att leda i bevis att Benedictus anspråk på att vara påve är falska räcker det med ett bevis, men ni skall få fler. Det som skall bevisas är att A) Joseph Ratzinger före sitt val antingen direkt lärde en heresi som är fördömd av Kyrkan och/ eller att han trosmässigt skrev under på någonting som om det är sant indirekt utesluter sanningshalten i en katolsk dogm. B) Benedictus XVI kan bevisas vara en heretiker om han efter sin ”upphöjning” till det ”petrinska ämbetet” antingen direkt manifesterar en heresi eller att han manifesterar den indirekt genom att lära någonting som skulle utesluta sanningshalten i en katolsk dogm.

A) Ratzingers heresier innan han valdes till (anti)påve . del 1 – Kyrkans enhet.

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s. 148: ”The canon of Holy Scripture can be traced back to them, or, at least, to the UNDIVIDED CHURCH OF THE FIRST CENTURUES of which they were the representatives.”

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s. 147: ”The Fathers, we can now say, were the theological teachers of the UNDIVIDED CHURCH…”

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s. 145-146: ”The Fathers are the teachers OF THE YET UNDIVIDED CHURCH.”

Joseph Ratzinger, Co-workers of the truth: meditations for every day of the year (1990) s. 29

”To borrow Congar's cogent phrase, it would be both foolish and perverse to identify THE EFFICACY OF THE HOLY SPIRIT WITH THE WORK OF THE ECCLESIAL APPARATUS. THIS MEANS THAT EVEN IN CATHOLIC BELIEF THE UNITY OF THE CHURCH IS STILL IN THE PROCESS OF FORMATI ON; THAT IT WILL BE TOTALLY ACHIEVED ONLY IN THE EASCHATON”

För att visa att det inte är en isolerad företeelse skall vi ta och kika på vad övriga delar av er sekt säger innan vi kommenterar det samlade innehållet. Dessa citat är inte på något sett enskilda företeelser utan snarare ett axplock ur en samling som är representativ för vad er sekt står för.

United States Conference of Catholic Bishops publicerade följande heretiska dokument nästan ett år sedan. 18 september 2009: http://www.usccb.org/comm/archives/2009/09-182.shtml

Ten Things to Know about Working for Christian Unity

1. The Commandment for Christian Unity Comes from Christ Himself. On the night before he died, Christ prayed, “May they all be one…so that the world may believe.” (Jn 16:21ff) Christ prayed for it. We have to pray and work for it too.

2. The Biggest Stumbling Block to the Credibility of the Gospel is a Divided Christianity. Sadly, modern society is not well disposed towards religion in general and Christianity in particular. As the world has become more secular, one of the chief arguments people use against Christians is that we simply don’t have our act together. We need to change that perception if we want to be taken seriously.

3. Working for Christian Unity is Integral to the Life of the Church. The Apostle Paul constantly worked and prayed for unity in the Church. So too should today’s Catholics. In his encyclical Ut Unum Sint, Pope John Paul II said: “Thus promoting Christian unity, is not just some sort of "appendix" which is added to the Church's traditional activity. Rather, ecumenism is an organic part of her life and work and consequently pervades all that she is and does...”

4. “Convergence” not “Compromise” is the Key to Christian Unity. Working for Christian unity does not mean giving up what is essential to the Catholic faith simply to get along with other Christians. Rather, it is searching for ways to express the truth of the gospel. For Christians the Truth is not a something, but a someONE, and that is Jesus the Christ. Like a wagon wheel with Christ at the center and each Christian on the spokes, in the search for truth, the closer we get to Christ, the closer we get to one another.

5. Ecumenism Happens on Many Levels. Ecumenism can happen in a marriage where the spouses come from different Christian traditions or through a program between a parish and a local Orthodox, Protestant or Evangelical congregation. Or it could be on the diocesan, national, or international level.

6. The First Work of Unity is Prayer. Christians can and should pray together for unity. When we join our prayers for unity to the prayer of Christ, then unity is possible. This is a sign of the real, but imperfect communion which we share in our common baptism. However, because we are not in full communion, Catholics should not receive the Eucharist in other churches and vice versa.

7. The Second Work of Unity is Common Work and Witness. Working together in areas of common concern is a powerful step toward unity. What we can do together, we should do together, especially in acts of charity. Many parishes and congregations work together to run common food pantries, social service agencies, medical clinics and emergency response teams.

8. The Third Work of Unity is Dialogue. Once Christians have prayed and worked together, it makes sense to explore the beliefs, practices and doctrines we hold in common. Dialogue starts with seeking to know the other and often there is more that unites than divides us. When we understand where we converge, we can begin to honestly explore the theological and practical issues that still divide us.

9. Apathy and Proselytism are Opposed to Unity. We live in a privileged time. The animosities that brought about a divided Christianity are no longer present. Yet we cannot sit back and do nothing. Likewise, proselytism, or the deliberate targeting of another Christian or group of Christians for the sole purpose of getting them to reject their church to join another, is not allowed. Some people may feel called in conscience to change from one tradition to another, but “sheep stealing” is unacceptable.

10. Achieving Unity is Going to Take a Long, Long Time.We have lived in a divided Christianity for almost a thousand years. Christian unity is not going to be achieved overnight. But by praying together, working together and engaging in charitable, deliberate dialogue, we can work with the Holy Spirit so that the prayer of Christ at the Last Supper, “that they all may be one…that the world may believe” will come to fruition. We have lived in a divided Christianity for almost a thousand years. Christian unity is not going to be achieved overnight. But by praying together, working together and engaging in charitable, deliberate dialogue, we can work with the Holy Spirit so that the prayer of Christ at the Last Supper, “that they all may be one…that the world may believe” will come to fruition.

Johannes Paulus II, Homilia, Dec 5, 1996 – på tal om gemensam bön med icke-katoliker: ”When we pray together, we do so with the longing ’THAT THERE MAY BE ONE VISIBLE CHURCH OF GOD, A CHURCH TRULY UNIVERSAL and sent forth to the whole world that the world may be converted to the Gospel and so be saved, to the glory of God’ (citat ur Unitatis Redintegratio, 1.).”

När du således talar om att det inte finns en enighet bland ”sedevakantister” så har du inte kikat vad din egna sekt lär herr David. Katoliker som lever under en vakans har sin katolicism gemensamt. Alla dispyter som möjligen uppstår, gör det just av det faktum att vi inte har en påve som kan lösa de för tillfället. Vi är dock medvetna om det. Hur förklarar du dispyterna i Novus Ordo. Din antipåve och din sekt lär här ovan tvärtemot den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen att Kyrkan saknar ett av hennes fyra märken, nämligen enhet. För att rekapitulera; Joseph Ratzinger undervisade redan innan han blev ”påve” att ” The Fathers are the teachers OF THE YET UNDIVIDED CHURCH.” Den sistnämnda meningen ”den ännu icke splittrade Kyrkan” antyder att Kyrkan har kommit att splittras. När splittrades den då och när och av vem skall den återupprättas igen enligt er? Om er sekt menar att en av de fyra kännetecknen i Kyrkan har gått förlorade, så menar er sekt i praktiken att den Kyrka som Jesus grundade en gång i tiden har upphört att existera. Det är av den anledningen som antipåven Wojtyla kunde i citatet ovan uttrycka en ”längtan efter att en denna enhet”. Med andra ord, er sekt lär att minst ett utav Kyrkans kännetecken inte existerar. Punktlistan ovan som är hämtad från den amerikanska biskopskonferensen bekänner som en konsekvens av detta faktum att er sekt inte tror på att Kyrkan är en, att hon jobbar mot en sådan enhet. Varje gång novus ordo således bekänner trosbekännelsen, så gör man det utan substans, det är en lögn en fars, en betydelselös formula. Hur skiljer sig inte detta från vad Katolska Kyrkan lär angående detta märke av Kyrkan?

Den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen 381, ex cathedra: ”Vi tror på… En Helig Katolsk och Apostolisk Kyrka,”

Påve Leo XIII, Satis Cognium, 29 juni 1896: ”The Church in respect of its UNITY belongs to the category of things INDIVISIBLE by nature…”

Påve Leo XIII, Satis Cognitum, 29 juni 1896: ”… This UNITY CANNOT BE BROKEN, nor the ONE BODY DIVIDED BY THE SEPARATION OF ITS CONSTITUENT PARTS.”

Påve Pius XI, Mortalium Animos, 6 Jan, 1928: ”… here it seems opportunate to expound and to refute a certain false opinion..For they are of OPINION THAT THE UNITY OF FAITH AND GOVERNMENT, WHICH IS A NOTE OF THE ONE TRUE CHURCH, HAS HARDLY UP TO THE RESENT TIME EXISTED, AND DOES NOT TODAY EXIST.”

Kyrkan kan inte både lära att Kyrkans enhet inte kan brytas och att den enhet som inte kan brytas har upphört att existera. Du måste välja, mellan den Katolska Kyrkan och novus ordo. Du måste således välja mellan det alla påvar lärde upp till andra vatikankonciliet och det som antipåvarna kom att undervisa med andra vatikankonciliet som start. Du kan inte både tro att mission är ”fårastöld” och ett nödvändigt steg för människor till frälsning.

A) Ratzingers heresier innan han valdes till (anti)påve . del 2 – Messias.

Joseph Ratzinger, The Jewish People and their Sacred Scriptures in the Christian Bible. 2001: ”Jewish MESSIANIC EXPECTATION IS NOT IN VAIN…”

Joseph Ratzinger, The Jewish People and their Sacred Scriptures in the Christian Bible. 2001: ”…to read the Bible as Judaism does necessarily involves an implicit acceptance of all its presuppositions, that is, the full acceptance of what Judaism is, in particular, the authority of its writings and rabbinic traditions, WHICH EXCLUDE FAITH IN JESUS AS MESSIAH AND SON OF GOD…CHRISTIANS CAN AND OUGHT TO ADMIT THAT THE JEWISH READING OF THE BIBLE IS A POSSIBLE ONE…”

Joseph Ratzinger, God and the World, 2000, s.209: ”IT IS OF COURSE POSSIBLE TO READ THE OLD TESTAMENT SO THAT IT IS NOT DIRECTED TOWARD CHRIST; IT DOES NOT POINT QUITE UNEQUIVOCALLY TO CHRIST. And if Jews cannot see the promises as being fulfilled in him, this is not just ill will on their part, but genuinely because of the obscurity of the texts..THERE ARE PERFECTLY GOOD REASONS, THEN, FOR DENYING THAT THE OLD TESTAMENT REFERS TO CHRIST AND FOR SAYING, NO, THAT IS NOT WHAT HE SAID. And there are also good reasons for referring it to him – that is what the dispute between Jews and Christians is about.”

Jag tror knappast att jag behöver informera dig om att tron på Jesus som Messias är en grundläggande dogm i Kristendomen. Du kan inte kalla dig för Kristen om du inte accepterar denna dogm. Kommer du ihåg vad vi tidigare sade om att underminera dogmer indirekt? Ja, här har du ett exempel på detta. Din antipåve menar att det inte bara är möjligt utan att Gamla Testamentet på goda grunder kan läsas och tolkas som icke referarnde till Jesus. Här talar han naturligtvis om de messianska profetiorna. Alla katoliker värda namnet kan känna doften av heresi på långa vägar här. Illviljade heretiker kommer naturligtvis alltid att försöka bortförklara det som är tydligt. Återstår att se om du visar god vilja eller icke.

A) Ratzingers heresier innan han valdes till (anti)påve . del 3 – Skriften.

Joseph Ratzinger, God and the World, 2000 s. 153: ”It is another thing to see he Bible as a whole as the Word of God, in which everything relates to everything else, and everything is disclosed as you go on. It follows straightway that neither the criterion of inspiration nor that of infallibility can be applied mechanically. IT IS QUITE IMPOSSIBLE TO PICK OUT ONE SINGLE SENTENCE AND SAY, RIGHT, YOU FIND THIS SENTENCE IN GOD’S GREAT BOOK, SO IT MUST SIMPLY BE TRUE IN ITSELF…”

Joseph Ratzinger, A New Song For the Lord, 1995, s.86: ”THE PAGAN CREATION ACCOUNTS ON WHICH THE BIBLICAL STORY IS IN PART BASED end without exception in the establishment of a cult, but the cult in this case is situated in the cycle of the do ut des.”

Kontrasterat med vad Kyrkan alltid har lärt:

Påve Pius IX, Vatikankonciliet, Sess III, kap 3, ex cathedra: ”Further, by divine and Catholic faith, ALL THOSE THINGS MUST BE BELIEVED WHICH ARE CONTAINED IN THE WRITTEN WORD OF GOD and in tradition, and those which are proposed by the Church, either in a solemn pronouncement or in her ordinary and universal teaching power, to be believed as divinely revealed.”

Påve Leo XIII, Providentissimus Deus, 18 november, 1893: ”FOR ALL THE BOOKS WHICH THE CHURCH RECEIVES AS SACRED AND CANONICAL, ARE WRITTEN WHOLLY AND ENTIRELY, WITH ALL THEIR PARTS, AT THE DICTATION OF THE HOLY GHOST: and so far is it from being possible that any error can co-exist with inspiration, that inspiration not inly is essentially incompatible with error, but excludes and rejects it as absolutely and necessarily as it is impossible that God Himself, the supreme Truth, can utter that which is not true. THIS IS THE ANCIENT AND UNCHANGING FAITH OF THE CHURCH, SOLEMNLY DEFINED IN THE COUNCILS OF FLORENCE AND OF TRENT, and finally confirmed and more expressely formulated by the Council of the Vatican.”

Skriften kan inte både vara ofelbar i sin helhet dvs. till minsta iota som Herren säger och samtidigt öppen för felaktigheter och lånetexter från hedniska myter, vilket förövrigt var en av de heresierna som lärdes vid den novus ordo kyrka vi gick till. Den Helige Anden behöver inte ta hjälp av ”hedniska” berättelser för att redigera en ”skapelsemyt” och vid de tillfällen hedniska författare citeras i Bibeln, så nämns det uttryckligen och det fyller en funktion. Här ser vi återigen ett nästan ordagrant förnekande av det Kyrkan lär om den Heliga Skrift. Ratzingers heresi går inte bara mot Skriften som sådan, utan genom att underminera Skriftens trovärdighet och auktoritet, så underminerar han indirekt det vittnesbörd Skriften förmedlar om Herren Jesus Kristus.

A) Ratzingers heresier innan han valdes till (anti)påve . del 4 – Det Petrinska ämbetet,

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s.198: ”NOR IS IT POSSIBLE, ON THE OTHER HAND, FOR HIM TO REGARD AS THE ONLY POSSIBLE FORM AND, CONSEQUENTLY, AS BINDING ON ALL CHRISTIANS THE FORM THIS PAPACY HAS TAKEN IN THE NINETEENTH AND TWENTIETH CENTURIES. The symbolic gestures of Pope Paul VI and, in particular, his kneeling before the representative of the Ecumenical Patriarch (heretikern Athenagoras) were an attempt to express precisely this…”

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s. 198-199: ”In other words, ROME MUST NOT REQUIRE MORE FROM THE EAST WITH RESPECT TO THE DOCTRINE OF THE PRIMACY THAN HAD BEEN FORMULATED AND WAS LIVED IN THE FIRST MILLENNIUM. When the Patriarch Athenagoras, on July 25, 1967, on the occasion of the Pope’s visit to Phanar, designated him as the successor of St. Peter, as the most esteemed among us, as one who presides in charity, THIS GREAT CHURCH LEADER WAS EXPRESSING THE ECCLESIAL CONTENT OF THE DOCTRINE OF THE PRIMACY AS IT WAS KNOWN IN THE FIRST MILLENNIUM. ROME NEED NOT ASK FOR MORE.

Kontrastera det med vad Katolska Kyrkan lär:

Påve Pius IX, Mortalium Animos, 6 januari 1928: ”AMONG THEM (heretikerna och schismatikerna) THERE INDEED ARE SOME, THOUGH FEW, WHO, GRANT TO THE ROMAN PONTIFF A PRIMACY OF HONOR or even a certain jurisdiction or power, but this, however, they consider not to arise from the divine law but from the consent of the faithful.”

Påve Pius IX, Vatikankonciliet, ex cathedra: ”….all the faithful of Christ MUST BELIEVE that the Apostolic See and the Roman Pontiff hold primacy over the whole world…This is the doctrine of Catholic truth from which no one can deviate and keep his faith and salvation.

Påve Bonifacius VIII, Unam Sanctam, 18 november 1302:, ex cathedra: ”…we declare, we proclaim, we define that it is absolutely necessary for salvation that every human creature be subject to the Roman Pontiff.”

Det är bland annat därför som jag menar att dina frågor var illa menade. Du undrade huruvida vi riskera vår frälsning om det är så att Benedict XVI är påve och vi i vår ignorans inte kan se det. Skall vi tro den man som ÄR DIN PÅVE, dvs. Benedict XVI själv – så är svaret nej. Ratzinger tror inte ens på att vi hade en påve med den myndighet vi tillskriver en sådan idag för 1800 år sedan. Ratzinger tror i opposition mot Vatikanum I att det inte alls är nödvändigt att underkasta sig en legitim påve för frälsning. Så återigen herr David. Du hamnar i en rävsax. Om Benedictus XVI är påve, så motsäger han bullan Unam Sanctam och du måste välja mellan Ratzinger eller Unam Sanctam. Jag tror på Unam Sanctam och det är av den anledningen som jag inte kan acceptera Ratzinger som förnekar densamma. Förstår du vad vi menar? Om Unam Sanctam är ofelbart då det kräver att alla människor av absolut nödvändighet behöver underkasta sig påven för frälsning, så kan inte Ratzinger komma och säga att det inte är så. Ett annat bevis för att Ratzinger och hans föregångare inte accepterar innehållet i Unam Sanctam är det faktum att din sekt hävde exkommuniceringarna av de östliga heretikerna den 7 december 1965 och har sedan dess kallat de för ”herdar i Kristi Kyrka”. Nu kanske du kommer tillbaka mot mig och säger, men herr Anonym – vi har bara en partiell kommunion. Den partiella kommunionen är heretisk i sig, man är antingen i full kommunion eller inte i kommunion alls med Petrus och Katolska Kyrkan. Men det hör inte till saken här. Poängen är att din sekt lyfter exkommuniceringarna från 1054, utan det att de östliga heretikerna har förkastat sina mångahanda heresier kring inte bara påvedömet, men även i frågor som exempelvis arvsynd. Varför exkommunicerades de östliga heretikerna tror du? Tror du inte att även de trodde att Petrus efterträdare var ”primus inter pares” och hade en något högre myndighet än de? Jovisst trodde de det, men de förkastade Petrus universella jurisdiktion – en jurisdiktion som de inte accepterar än till denna dag. Frågan är då varför din sekt väljer att ”häva” exkommuniceringarna? I ljuset av det andra vatikankonciliet lär och i ljuset av det Benny lär här ovan, så är det klart att man inte längre ser det som nödvändigt att hela världen skall underkasta sig det petrinska ämbetet för att ha hopp om frälsning. I ljuset av det Benny lär här ovan, så var inte det petrinska ämbetet då vad det är nu och han hävdar heretiskt att dogmerna som de utkristtaliserades under 18 och 19-talet inte uttrycktes förr och av den anledningen inte behöver accepteras av heretikerna. Att du därför sitter där och skriver att vi som tror Unam Sanctam bör underkasta oss en heretisk antipåve som förnekar densamma och genom ord och handlingar menar att den är betydelselös är ett skämt. Du bör allvarligt fundera över din position. Men jag vet hur det är, när jag var i Novus Ordo så gjorde jag samma a priori misstag hela tiden. Jag identifierade nämligen novus ordo med Katolska Kyrkan. Unam Sanctam var därför ett dokument som jag förväntade mig att novus ordo skulle efterleva och tro på. Men ganska snart så upptäcker du att novus ordo, inte på något sätt efterlever utan direkt motsäger det Katolska Kyrkan lär. Med andra ord antingen så motsäger Katolska Kyrkan sig själv eller så är inte novus ordo den Katolska Kyrkan. Valet är uppenbart. Men för att återigen illustrera det faktum att Benedikt XVI förkastar Unam Sanctam, så skall vi ta oss en snabb titt på vad han säger om exempelvis protestanter.

A) Ratzingers heresier innan han valdes till (anti)påve . del 5 – Protestantism,

Joseph Ratzinger, Theological Highlights of Vatican II, 1966 s. 61,68: ”…Meantime THE CATHOLIC CHURCH HAS NO RIGHT TO ABSORB OTHER CHURCHES….A BASIC UNITY – OF CHURCHES THAT REMAIN CHURCHES, YET BECOME ONE CHURCH – MUST REPLACE THE IDEA OF CONVERSION.”

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s. 263: ”THAT WHICH IN LUTHER MAKES ALL ELSE BEARABLE BECAUSE OF THE GREATNESS OF HIS SPIRITUAL FERVOR…”

Joseph Ratzinger, Principles of Catholic Theology (1982), s. 304: ”…Taize (protestantiskt ”kloster”) has been, without a doubt, the leading example of an ecumenical inspiration…SIMILAR COMMUNITIES OF FAITH (sic!) AND OF SHARED LIVING SHOULD BE FORMED ELSEWERE…”

Antipåve Benedict XVI, 17 augusti 2005 angående den avlidne ”broder” Roger Shutz (den protestantiska grundaren av ett heretiskt ekumeniskt ”kloster”): ”BRO. ROGER SHUTZ is in the hans of eternal goodness, of eternal love; HE HAS ARRIVED AT ETERNAL JOY…”

Antipåve Benedict XVI, I sitt tal till protestanter under världsungdomsdagen 19 augusti 2005: ”And we now ask: What does it mean to RESTORE THE UNITY OF ALL CHRISTIANS?...THIS UNITY DOES NOT MEAN WHAT COULD BE CALLED ECUMENISM OF THE RETURN: THAT IS, TO DENY AND REJECT ONE’S OWN FAITH HISTORY. ABSOLUTELY NOT!”

Jag behöver väl knappast upprepa St. Gregorius den Stores maxim: ”The holy universal Church teaches that it is not possible to worship God truly except in her AND ASSERTS THAT ALL WHO ARE OUTSIDE OF HER WILL NOT BE SAVED.” Du skrev mycket riktigt tidigare att majoriteten av vuxna katoliker hamnar i helvetet. Självfallet är det så, dock så missar du en poäng och det är att medans det är svårt att bli frälst som Katolik, så är det omöjligt att bli frälst som icke-katolik. Men den diskussionen spar vi till en annan gång. Det som står med här räcker för att bevisa att Benedikt är en heretiker. Frågan är bara varför du så ivrigt försöker ”omvända” andra protestanter till din form av protestantism när Benedictus uttryckligen motsätter sig en sådan idé. Han tycker inte bara att Luther var en stor telog, han ber inte bara med protestanter, han delar inte bara ut kommunion till dem, utan han är absolut aggressivt emot alla former av konversion. Se exempelvis hur han behandlade de 400.000 anglikanerna som nyligen ville ansluta sig till ”Katolska Kyrkan”. Han bad de uppriktigt att stanna i den anglikanska sekten för att ”inte skada den ekumeniska dialogen”. Är du helt vansinnig därför när du försöker omvända andra protestanter?

Det här inlägget börjar bli väldigt långt, men tro mig – jag har inte på något sätt varit uttömmande. Benedictus har manifesterat heresier i alla spänningsfält från huruvida odöpta barn blir frälsta eller inte till sakramenten. Jag har heller inte gått in på alla de heresier han uttalar efter sitt val till ”påve”. Jag vill här ta lite utrymme till att belysa ett par andra heresiet. Det finns mycket man skulle kunna anmärka på andra håll inom novus ordo. Eller vad sägs om den arianska bekännelseformen som av någon anledning inleder ”den fjärde eukaristiska bönen” i novus ordos ”mässordning”:

”Ja, det är tillbörligt att tacka dig, HELIGE FADER, det är sannerligen rätt att förhärliga dig, TY DU ALLENA ÄR DEN SANNE OCH LEVANDE GUDEN.”

Nu kanske du säger att det är absurt att påstå att novus ordo är arianer. Det finns säkert falanger inom novus ordo som är det, men det är inte det jag vill säga med citatet. Den Katolska mässan är per se ofelbar, de katolska mässbönerna är trosnormer. Lex orandi, lex credendi. Att novus ordo mässan har en ariansk bekännelseform ordagrant citerandes den arianske biskopen Wulfila, en bekännelse som menar att ”Fadern allena är den sanne och levande Guden” är ytterligare ett bevis på att den Helige Anden inte vägleder er sekt. Den Katolska Kyrkan skulle aldrig kunna uttrycka någonting sådant. Såhär skulle man kunna fortsätta ad absurdum, så nedan listar jag bara ett par saker till som du kan fundera över – och som sagt, det är inte på något sätt uttömmande utan representativt för din sekt.

Vem är det som är protestant egentligen? 1999 samlades din sekts ledare med föreståndare för lutherdomen och skrev under en heretisk deklaration om rättfärdiggörelse. Precis som man lyfte exkommuniceringarna av de östliga heretikerna (se ovan), då man inte längre tror på bullan Unam Sanctam, så hävde man anathemorna från Trent mot den protestantiska heresin ”sola fide”. Återigen, jag säger inte att novus ordo står för sola fide, men det är en proposition som inte längre är fördömd inom din sekt.

Joint Declaration With the Lutherans on Justification, 31 oktober 1999, stycke 41:

”Thus the doctrinal condemnations of the 16th century (dvs. från konciliet i Trent), in so far as they are related to the doctrine of justification, appear in a new light: THE TEACHING OF THE LUTHERAN CHURCHES PRESENTED IN THIS DECLARATION DOES NOT FALL UNDER THE CONDEMNATION FROM THE COUNCIL OF TRENT.”

Detta betyder att de lutheranska läror som lyfts fram i ”the joint declaration” inte längre är föremål för fördömmelserna från Trent. Frågan är då vilka de lutherska lärorna är som lyfts fram i ”the joint declaration”? Hämtat från vaticancatholic.com och vatican.com

1) Joint Declaration With the Lutherans on Justification, 31 oktober 1999, stycke 26: ”According to the Lutheran understanding, God justifies sinners in FAITH ALONE.”

2) Joint Declaration With the Lutherans on Justification, 31 oktober 1999, stycke 21: ”According to the Lutheran teaching, HUMAN BEINGS ARE INCAPABLE OF COOPERATING IN THEIR SALVATION, because as sinners they actively oppose God and his saving action.”

3) Joint Declaration With the Lutherans on Justification, 31 oktober 1999, stycke 26: ”…Lutherans…intend rather to express that JUSTIFICATION remains free from human cooperation and IS NOT DEPENDENT UPON THE LIFE RENEWING EFFECTS OF GRACE IN HUMAN BEINGS.”

4) Joint Declaration With the Lutherans on Justification, 31 oktober 1999, stycke 29: ”LUTHERANS UNDERSTAND THIS CONDITION OF THE CHRISTIAN AS A BEING ’AT THE SAME TIME RIGHTEOUS AND SINNER.’ Believers are totally righteous, in that God forgives their sins through Word and Sacrament and grants the righteousness of Christ which they appropriate in faith. In Christ, they recognize that they remain totally sinners.”

5) Joint Declaration With the Lutherans on Justification, 31 oktober 1999, stycke 29 : ”..Lutherans say that justified persons are also sinners and that their opposition to God is truly sin, THET DO NOT DENY THAT, DESPITE THIS SIN, THEY ARE NOT SEPARATED FROM GOD and that this is a ’ruled’ sin.”





Alla dessa propositioner är alltså inte längre fördömda enligt din sekt. Trots att konciliet i Trent ex cathedra förklarade dessa propositioner för att vara heresier. Så återigen herr David, du får välja mellan det Katolska Kyrkan säger i konciliet i Trent och det novus ordo säger. Det finns ingen mellanväg, du kan inte ha både och. Antingen är dessa propositioner fördömda heresier eller så är det inte. Låt oss gå igenom de ovan nämnda heresiernas ortodoxa motsvarighet från konciliet i Trent:

1) Påve Paul III, Konciliet i Trent, session 6, kapitel 10, ex cathedra: ”You see, that by works a man is justified and BOT BY FAITH ALONE (Jak. 2:24)”

2) Påve Paul III, Konciliet i Trent, session 6, kanon 4, ex cathedra: ”IF ANYONE SHALL SAY THAT MAN’S FREE WILL MOVED AND AROUSED BY GOD DOES NOT COOPERATE by assenting to God who rouses and calls, whereby it disposes and prepares itself to obtain the grace of justification, and that it cannot dissent, if it wishes, but that like something inanimate it does nothing at all and is merely in a passive state: LET HIM BE ANATHEMA.”

3) Påve Paul III, Konciliet i Trent, session 6, kanon 1, ex cathedra: ”IF ANYONE SHALL SAY THAT MAN CAN BE JUSTIFIED before God by his own works which are done eother by his own natural powers, or through the teaching of the Law, and WITHOUT DIVINE GRACE THROUGH CHRIST JESUS: LET HIM BE ANATHEMA.”

4) Påve Paul III, Konciliet i Trent, session 5: ”FOR IN THOSE WHO ARE BORN AGAIN, GOD hates nothing, because ’THERE IS NO CONDEMNATION, to those who are truly buried together with Christ by baptism unto death’ (Rom. 6:4), who do not ’walk according to the flesh’ (Rom. 8:1), but putting off ’the old man’ and putting on the ’new, who is created according to God’ (Eff 4:22; Kol 3:9), ARE MADE INNOCENT, IMMACULATE, PURE, GUILTLESS, and beloved sons of God, ’heirs indeed of God, but co-heirs with Christ’ (Rom. 8:17), so that there is nothing whatever to retard their entrance into Heaven.”

5) Påve Paul III, Konciliet i Trent, session 6, kapitel 15, ex cathedra: ”…the doctrine of divine law which excludes from the kingdom of God not only the unbelievers, but also the faithful who are fornicators, adulterers, effeminate, liers with mankind, thieves, covetous, drunkrds, railers, extortioners (1 Kor. 6:9), and all others who commit DEADLY SINS, from which with the assistance of divine grace they can refrain and FOR WHICH THEY ARE SEPARATED FROM THE GRACE OF GOD.”



Detta har alltså din sekt fullkomligt kullkastat och du har mage att påstå att katoliker som rättmätigt erkänner att vi har en sedevakans är protestanter. Allt du säger baserar du på din subjektiva uppfattning, inga dogmer, inga fakta, ingen verklighet. Samtidigt som du kallar andra för protestanter så lyfter din sekt bullorna mot protestantismens grundkärnor, man tycker att luther var en helt ok teolog, man prisar avlidna sektgrundare för att vara i himlen och motsätter sig alla former av konversion då det är ”fårastöld”. Är du helt pantat eller är det bara så du låter? Även om jag skulle vara Luther själv, så skulle jag enligt din sekt vara en ”stor teolog”. Skäms på dig din heretiker! Och tro inte att antipåven Benedictus XVI inte accepterar ”the joint declaration” bara för att han inte var närvarande och skrev på den 1999. Vid flera tillfällen har han hyllat deklarationen och inte bara hyllat utan också UPPMANAT andra sekter att skriva under på densamma:

Antipåven Benedictus XVI, i ett offentligt tal till metodister, 9 december 2005 (L’Osservatore Romano, dec 21 s.5)

”I HAVE BEEN ENCOURAGED BY THE INITIATE which would bring the member churches of the World Methodist Councilinto association with the JOINT DECLARATION ON THE DOCTRINE OF JUSTIFICATION, SIGNED BY THE CATHOLIC CHURCH and the Lutheran World Federation in 1999.”

Du nämnde i ditt subjektivt baserade svar att vi bara kommer med indicier. Vem är det som kommer med indicier herr David? Är det inte månne ni? Du frågade mig vart novus ordo och Benedictus lär att oomvända ateister kan blir frälsta. Om jag kan visa dig det, lovar du då att lämna din sekt? Eller är det bara ord som saknar betydelse från din sida? Är det bara ett obstinat blåförnekande i ljuset av fakta? Eller är det som jag tror, hoppas och ber om en uppriktig oro från din sida. Det senare skulle innebära att Gud kallar dig från den sekt du nu är medlem av och han kallar dig till sin heliga Kyrka. För allt vad det betyder så skall beviset presenteras dig. Jag hämtar ett citat som jag vet att du kan få tag på själv, läsa om och om igen och begrunda hur falsk din sekt verkligen är. Citatet hämtas från andra vatikankonciliets ”dogmatiska konstitution” om Kyrkan kapitel II, stycke 16. Detta må vara bland det heresitätaste jag någonsin har sett:

”Den gudomliga försynen vägrar inte heller att ge de nödvändiga hjälpmedlen till räddning åt dem som oförskyllt ännu inte har nåt fram till en uttrycklig KUNSKAP OM GUD MEN SOM ÄNDÅ MED DEN GUDOMLIGA NÅDENS BISTÅND SÖKER LEVA ETT RÄTT LIV.”

Detta handlar inte om ”de som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta” vilket är en heresi i sig, utan detta handlar om de som inte HAR NÅGON KUNSKAP OM GUD överhuvudtaget som många kommentatorer har tolkat detta. Vår novus ordo ”präst” hade en extrem tolkning, men en tolkning som ändå illustrerade att det i grund och botten handlar om ateister. Hans tolkning gick ut på att det inte bara handlar om ateister som oförskyllt aldrig har kunnat bekantgöra sig med evangeliet, utan enligt honom så omfattade denna oförskyldhet även de ateister som pga att de har skandalerats av ”troende” eller pga att de inte har fått höra ett alltför tillförligtligt budskap har valt att inte tro på Gud.

I samma stycke kan du läsa följande heresi: ”MEN FRÄLSNINGSPLANEN OMFATTAR OCKSÅ DEM SOM ERKÄNNER SKAPAREN, FRAMFÖR ALLT MUSLIMERNA. De bekänner att de har Abrahams tro OCH TILLBER MED OSS DEN ENDE OCH BARMHÄRTIGE GUDEN, som skall döma människorna på den yttersta dagen.”

Det finns så många heresier i dessa två meningar att det är svårt att bestämma sig vart man skall börja. För det första så bekänner inte muslimerna ”DEN ENDE OCH BARMHÄRTIGE GUDEN”. Muslimer har alltid betecknas som otrogna hedningar inom katolska Kyrkan. Jag vill hänvisa dig till påve Gregorius XVIIs brev, St. Francis av Assisis krönika mm. Men det mest illustrativa är ändock det faktum att Kyrkan i sina böner alltid har betecknat muslimerna som ”infidels”. Böneregeln är trosregeln. Lex orandi, lex credendi. Vi har i våra mässor bett om att Gud skall omvända de hedniska muhammedanerna i närmare 1400 år. Säger inte missa contra paganos dig någonting? Det är så Kyrkan alltid har sett på muslimerna. Jag skulle som sagt kunna hämta många bevis för detta, men en ofelbar bön räcker.

Exempelvis i kollektbönen för St. Raymund Nonnatus (31 augusti) ber vi följande som alltså är ex cathedra:

Deus, qui in liberándis fidélibus tuis ab impiórum captiváte, beátum Raymúndum Confessórem tuum mirábilem effecisti: ejus nobis intercessione concede: ut, a peccatorum vinvulis absoluti, quae tibi sunt placita, liberis mentibus exsequamur. Per Dóminum.

Propositionen att muslimer skulle tillbe Gud är också fördömt. Tidigare har St. Gregorius den Store citerats (se ovan), men det är också en dogma att man utan den katolska tron omöjligen kan behaga Gud. Detta var någonting som poängterades tydligt av konciliet i Trent alldeles i början av den femte sessionen:

”THAT OUR CATHOLIC FAITH, WITHOUT WHICH IT IS IMPOSSIBLE TO PLEASE GOD, may, errors being purged away, continue in its own perfect and spotless integrity, and that the Christian people may not be carried about with every wind of doctrine; whereas that old serpent, the perpetual enemy of mankind, amongst the very many evils with which the Church of God is in these our times troubled, has also stirred up not only new, but even old, dissensions touching original sin, and the remedy thereof..”

Är det möjligt för Kyrkan att ex cathedra faställa att någonting som är möjligt är omöjligt? Ja, tydligen enligt din heretiska sekt. Frågan är således om muslimerna kar den Katolska tron? Svaret på det är kort och gått nej. Muslimerna delar inte den katolska tron, de delar inte ens de essentiella mysterier som katumener måste ha kunskap om innan de döps. De förnekar inkarnationen, de förnekar att Gud kan vara tre personer, de förnekar att Jesus är Guds Son och Gud, de förnekar att Gud kan vara Fader, de förnekar att Gud kan vara Helig Ande, de förnekar Guds oföränderlighet. Hur i all sin dar kan din sekt mena att muslimerna inte bara ”tillber” vilket ingen kan göra på rätt sätt utanför Kyrkan, utan också att de tror på ”samma” Gud som inkluderar de i sin frälsningsplan? Är evangeliet helt meningslöst enligt dig? Är Herren Jesus en lögnare som säger att den som tror och blir döpt skall bli frälst, men att den som inte tror allaredan är dömd? Inte ett ord om att dessa hedningar behöver omvända sig. Jag hoppas att du inte faller i ännu en annan heresi ifall du bestämmer dig för att försöka försvara denna. Jag tror du vet vilken jag menar.

Utrymme saknas för att gå igenom de mångahanda heresier i andra vatikankonciliet och de antipåvar som falskeligen har utgett sig för att vara Kristi ställföredrädare. Mycket mer skulle kunna sägas t ex om det faktum att Novus Ordo bekänner att syndernas förlåtelse existerar utanför Kyrkan (unitatis redentigratio 3) fördömt av Bonifacius VIII, att det finns icke katolska kristna (unitatis redentigratio 1), att Kyrkans lära ibland är bristfällig (unitatis redentigratio 6), att människan är allting centrum (gaudum et spes 12), att östliga heretiker kan kommunicera med katoliker (orientalium ecclesiorum 27), att kristna fortfarande söker sanningen (gaudium et spes 16), att protestanter är Kristi lärjungar (apostolicam actuositatem 15), Kyrkans discipliner är ibland bristfälliga (unitatis redentigratio 6) - fördömt av Pius VI, att buddismen upplyser (nostra aetate 2), ekumenism bidrar till enhet (unitatis redentigratio 4), religiös frihet (dignitatis humanae 12), att den sanna religionen inte är Katolska Kyrkan (unitatis redentigratio 4, dignitatis humanae 1), Staten kan inte förbjuda icke-katolska religioner (dignitatis humanae 2,3), att judarna inte är förkastade av Gud (nostra aetate, 4) – fördömt av påve Adrian I, att man ska ta hjälp av protestanter vid bibelöversättningar (dei verbum, 22), de mänskliga rättiheterna ”über alles” (dignitatis humanae 15), pluralism är någonting positivt (gravissimum educationis 6,7) mm in absurdum.

Allt detta kan ledas i bevis och har letts i bevis. Att ni är så blinda så ni vägrar granska bevisen blir ytterst det ni kommer att dömas för på domedagen. En enda heresi skulle räcka för att bevisa att Joseph Ratzinger inte är en sann påve, vi har sett flera. Vi har också sett att novus ordo inte är den Katolska Kyrkan, då Kyrkan inte kan motsäga sig själv. Kyrkan kan lika lite ena dagen hävda att hon är Kristi Kyrka för att dagen därpå säga någonting annat som att Hon skulle kunna hävda att Jesus ena dagen är Gud för att nästa dag säga någonting annat. Likväl befinner vi oss i en situation där den sekt som du bekänner som Katolska Kyrkan gör just det på flera punkter. Och om dessa män är heretiker är av Kyrkan och ”leder” den, då är du inte bara en heretiker på den punkten, utan då har du sannerligen blasfemiskt hädad vår Skapare som sade att ”helvetets portar inte skall övervinna henne”, ett löfte som just har definierats av Kyrkan som en referens till heretiker. Det är inte jag som säger att dessa heretiker och deras heresier är katolska, det är du. Om du har följt med så här långt så hoppas jag att du har tänkt om och det ordentligt. Du befinner dig i ett läge där du antingen behöver oärligt låtsas om som ingenting eller heretiskt hävda att Kyrkan kan ha fel.

Låt mig kort summera argumenteringen. Följande har letts i bevis:

1) dogmer skall förstås som de en gång definierades

2) vi är överens om att man är en heretiker om man så förnekar en enda dogm

3) Man förnekar en dogm i opposition emot definitionen eller då man vidhåller en ståndpunkt som utesluter definitionen

4) Heretiker är inte en del av Kyrkan

5) En heretiker kan inte giltigt väljas till påve även om så hela kardinalkollegiet är överens och oavsett hur lång tid som har förlöpt.

6) En påve som faller i heresi, faller också i kraft av detta utanför Kyrkan och upphör därmed att vara överhuvudet för en kropp som han inte längre är en del av.

7) Ipso facto latae sentiae exkommuniceringar kräver ingen deklaration för att ha laga kraft.

8) Joseph Ratzinger förnekade dogmer innan sin påstodda ”upphöjning till pontifikatet”. Som heretiker och icke katolik kunde han därför aldrig bli påve. Hans nuvarande heresier lämnade vi därhän.

9) Vi har också sett att novus ordo, inte kan vara den Katolska Kyrkan då hon lär tvärtemot tidigare definierade dogmer. Eftersom Kyrkan inte kan ha fel, eller sanningen förändras – följer att novus ordo inte är den Katolska Kyrkan.

Det här är pudelns kärna. Om Ratzinger är en heretiker, vilket han är bortom allt tvivel – så kan han inte vara påve. Punkt slut. Det är en dogm att heretiker inte är av Kyrkan. Distinktionen mellan materiell och formell heretiker gäller inte när heresin är manifesterad och offentlig. Men även om vi postulerar detta, så förnekar Joseph Ratzinger grundläggande dogmer som en katolik inte kan vara ignorant om utan att då också upphöra att vara kristen. Den apostoliska trosbekännelsen är de absoluta grunder som den katolska tron kan reduceras till. En människa som inte bekänner dessa grunder saknar den tro som gör oss till kristna. Det är bortom allt tvivel att Ratzinger förnekar många av de allra mest grundläggande kristna dogmerna ex Kyrkans enhet. Oavsett om han gör det med vilje eller i okunskap så slutresultatet detsamma, han är inte kristen och kan som sådan aldrig vara överhuvud över den kristna församlingen. Gör han det med vilje, så motsäger han en definierad dogma och är då en heretiker som ipso facto befinner sig utanför Kyrkan. Skulle han mot förmodan, trots det att han har flera doktorsgrader och hävdar att han är petrus efterträdare inte känna till och tro på ett av Kyrkans fyra kännetecken, ja saknar han den tro som överhuvudtaget gör oss till kristna och då kan han inte vara Kyrkans överhuvud heller. Vi talar alltså inte om djupare teologiska spörsmål än de som vi alla av Gudomlig lag måste känna till för att bli frälsta som Påve St.Pius X säger i Acerbo Nimis 15 april 1905: ” “And so Our Predecessor, Benedict XIV, had just cause to write: ‘We declare that a great number of those who are condemned to eternal punishment suffer that everlasting calamity BECAUSE OF THE IGNORANCE OF THOSE MYSTERIES OF FAITH WHICH MUST BE KNOWN AND BELIEVED in order to be numbered among the elect.’” Det är just en sådan här ignorans som Kyrkan inte kan förmedla till världen, en ignorans om de essentiella mysterierna – men det är just det Ratzinger gör som det har bevisats ovan. Kyrkan fömedlar inte död utan liv, om novus ordo är Kyrkan då har Kyrkan inte gjort någonting annat de senaste 50 åren än att leda människor till helvetet, ett påstående som är lika absurt och heretiskt som det låter.

Innan jag avslutar detta inlägg, så skall jag peka på ett par av dina heresier. Om du är ense om att det finns en tro i Kyrkan, vilket du måste göra sedan exempelvis påve Leo X under det femte laterankonciliet definierade följande i session 11: “"For, regulars and seculars, prelates and subjects, exempt and non-exempt, BELONG TO THE ONE UNIVERSAL CHURCH, outside of which no one at all is saved, and they all have one Lord and ONE FAITH." Det är alltså de fide att det finns en tro i Kyrkan. Med andra ord så kan du inte säga att du ignorerar den “trosform” som har utvecklats sedan andra vatikankonciliet och som också omfamnas av Ratzinger utan att göra våld på Kyrkans enhet i tron. Med andra ord du kan inte hävda att du och Benediktus tror olika och fortfarande hävda att ni tillhör samma Kyrka. Där sitter du alltså i en rävsax, för antingen så accepterar du den trosform han har – vilket du måste göra om du konsekvent hävdar att han är påven och hans kyrka är den katolska – men detta skulle leda till att du omfamnar de ovan nämnda heresierna och gör du det då är du inte en katolik. Det andra alternativet är att du säger att du och Benedictus inte delar samma tro och säger du det medan du fortfarande obstinat hävdar att ni hör till samma Kyrka, du förnekar du dogmen om att Kyrkan har en tro. Det är i det läget du befinner dig just nu och slutar du dina dagar i det läget, trots det att du nu är medveten om de heresier Benedictus XVI och hans sekt förespråkar, ja då David – då är det de fide att du kommer brinna i helvetet.

En annan heresi du har är följande:

”På samma sätt som EN ARIAN VAR (ÅTMINSTONE MATERIELL) heretiker innan Nicea så är en person som förnekar att Saliga Jungfru Maria är Mediatrix av all nåd en (åtminstone materiell) heretiker idag, då båda lärorna innan dogmatisk definition är läror av det universella ordinarie läroämbetet.”

I den närmsta kontexten till detta citat så argumenterar du mot en strawman. Jag har ingenstans sagt att Kyrkans ordinarie universella magisterium skulle vara felbart. Men du argumenterar antagligen på så sätt för att du inte kan göra en distinktion mellan det faktum att någonting kan höra till trosskatten och att någonting kan misstas på goda grunder höra till trosskatten, i synnerhet rörande djupare teologiska spörsmål. Det är därför vi har definitioner som tydliggör att någonting inte bara hör till trosskatten utan också på vilket sätt det hör till detsamma. Vad gäller St. Thomas förnekande av den obefläckade avlelsen så var det inte ens en materiell heresi, då man alltid visste att det faktum att Maria var syndfri hörde till trosskatten – men av någon anledning så rådde det en osäkerhet bland teologerna huruvida denna syndfrihet var ett resultat av en obefläckad avlelse eller som St. Thomas trodde pga att Jungfru Maria efter sin avlelse på ett speciellt sätt tvåddes från sin arvsynd. Det som bevisar att du har fel är det faktum att dessa teologer inte beskyllde varandra varken för materiell eller formell heresi. Förhållandet är ett annat när Kyrkans Magisterium nu har uttalat sig. Nu är det en heresi att öppet förneka att Maria var syndfri pga den obefläckade avlelsen, men sedan det är en djupare dogm av vår tro – så kan många okunniga missuppfatta denna dogm i god vilja utan att för den skull vara annat än materiella heretiker. Samma förhållande rådde med Johannes XXII och som sagt, efter sina tal tillsatte han en kommission för att granska frågan, hade alla förstått hur det Gudomliga skärskådandet förhåller sig till trosskatten – så hade en kommission aldrig behövts. Honorius brev var privata, inte offentliga och det rådde flera tvivel kring detsamma. 1) man visste inte med säkerhet om han hade skrivit dessa eller i vilket sammanhang 2) man visste inte om de var förvanskade 3) innehållet var alldeles för diffust för att de följande påvarna skulle kunna vara eniga om huruvida innehållet stödde monofysitismen eller inte. Det kan knappast jämföras med de moderna antipåvarnas manifesterade heresier. Själva det faktum att man överhuvudtaget granskade påve Honorius visar att det finns en nolltolerans mot heresi i Kyrkan. Angående Vacante Apostolicae Sedis, så tycks du inte vara medveten om att Kyrkan gör en distinktion mellan stora och små exkommuniceringar. Vacante Apostolicae Sedis behandlade exkommunicerade medlemmar av kardinalkollegiet och således människor som var medlemmar av Kyrkan, men hade exkommunicerats med den mindre exkommuniceringen. Den mindre exkommuniceringen påverkar inte medlemskapet i Kyrkan, det gör däremot den stora. Den stora exkommuniceringen försätter dig utanför Kyrkan, vilket är de fide. Det är också de fide att heretiker inte är av Kyrkan. Angående jurisdiktion så är min fråga vad har du läst om epikeia? Du verkar ha noll koll. Låt mig fråga dig såhär, påvens vikare – är hans jursidiktion tilldelad ordinärt eller extraordinärt efter påvens död – samt vem är det som tilldelar honom denna jurisdiktion?

Men för att återgå till din heresi i det ovan citerade, arianismem dvs. läran om att Jesus är det första som skapades i universum, är aldrig, har aldrig och kommer aldrig att utgöra en materiell heresi i Kyrkan. Ledsen David, men att du överhuvudtaget har mage att påstå något sådant bevisar bara att du är en vidrig heretiker som är villig att ta till alla knep för att vinna en billig poäng. För det du säger är fram till Nicea dvs ca 300 år efter Herrens död, så skulle någon på goda grunder kunna kalla sig för Kristen samtidigt som de trodde att Jesus var någonting skapat. Detta är att förneka att det fanns en klar tydlighet rörande de centrala mysterierna i kristendomen under ca 300 år. Det är att säga att vi kan ha arianer i himlen. Det är att säga att det inte rådde någon säkerhet om grundläggande mysterier som gör oss till kristna. Att förneka Jesu Gudomlighet har alltid, kommer alltid och konstituterar alltid en formell heresi. Jag tror att jag avslutar med detta, vi behöver inte gå in på dina andra heresier förän du visar lite välvilja.

Detta var mitt sista inlägg på detta forum. Min bön är att godviljade människor därute skall omfatta den katolska tron, att vara katolik betyder inte bara att vara universell, det betyder också att vi tror på cat-holos, helheten. Den helheten inkluderar förutom den grundläggande apostoliska bekännelsen i dess ursprungliga katolska betydelse, även alla dogmer Kyrkan lär oss antingen via sit ordinära universella magisterium eller i synnerhet via sitt extraordinära universella magisterium. Just av den anledningen av vi vill visa oss Kyrkan trogna, just av den anledningen av vi vill bevara trons sanning som den oförvanskat har förmedlats oss genom vår moder Kyrkan, så kan vi inte acceptera de människor som försöker göra henne till en sköka. De människor som förkastar den sanning hon står för, de människor som menar att sanningen kan förändras. Vi vänder oss inte till er av dålig vilja, utan till er av god vilja. Om någon vill fortsätta diskussionen (irl eller via telefon), eller om någon bara så vill ha lästips är ni välkomna att kontakta oss via Iselin Sunnivas blogg.

Jag ber för er omvändelse till Katolska Kyrkan.

Må Herren Jesus Kristi Moder och hela Kyrkans förbedjarinna förbarma sig över er och krossa de heresier som skiljer er från Hennes Sons Kyrka. Amen

/anonym